Tumleden

Jag väntar på att läkaren ska titta färdigt på min röntgenbild, den måtte vara mycket intressant. I väntan på sakkunskapens kommentar får jag väl kommentera själv.
Jag är lite lagom nöjd, jag kan inte böja yttersta leden på tummen så mycket som jag vill och jag kan inte platta ut handen heller. Pincettgreppet är inget problem när jag sätter tummen mot pekfingret, långfingret och ringfingret. Men lillfingret når jag nätt och jämnt. Det beror på hur svullen handen är, det varierar nämligen. Att hålla tummen går ju inte eftersom den leden är stelopererad, inte heller det är något större problem, jag har ju en tumme till. Mitt jobb innebär daglig tumhållning med glada utrop och Lycka till!
Värken är borta och det var ju det som var målet, att nå lillfingret med tummen kanske inte är så nödvändigt men jag skulle gärna vilja kunna böja yttersta leden lite till men det är tji. Det vore skönt att kunna platta ut handen mera, det känns fånigt när jag ska sopa bort smulor från bordet, t ex.