greppet

Förstående väninnan arbetsterapeuten kommer med försiktigt sakliga frågor. Och jag gnäller, jag är trött på ortosen jag vill bli frisläppt, den är äcklig och svår att hålla ren. I dessa tider av vinterkräksjuka och svininfluensa så känner jag mig som en sanitär olägenhet med ortosen.
Väninnan kollade med min ordinarie arbetsterapeut som gav mig en tid för återbesök i slutet av månaden samt en sträng order att ha ortosen på, hela tiden.
Suck, dubbelsuck.
Träningen sköter jag ganska bra, jag tar t ex inga fikaraster, jag tränar istället. Visserligen gör jag det i fikarummet samtidigt som de andra fikar och förargligt nog märker de inte att jag tränar. Det syns ju inte att jag sitter och vickar på tummen för glatta livet så de tror att jag fikar.
Och jag som kämpar så! Nu klarar jag att sätta ihop tummen och ringfingret. Jag vill ha beröm (för jag tror att det är bra)