En gång för några år sedan var jag hos arbetsterapeuterna, de skulle göra stödskenor åt mina tummar. Jag tror jag ingick i någon slags utbildning i konsten att tillverka ortoser som det heter. Det är stödbandage som är i vägen och ganska snart blir äckliga. Jag har inte haft någon nytta av dem förrän jag fick de bandagen som höll reda på den andra leden från tumspetsen räknat.
Terapeuterna pratade om mina tummar, jag var inte där bara mina tummar. När jag tog upp ett cerat och tog av hatten och skruvade fram stiftet och smörjde läpparna sa en av arbetsterapeuterna, – Titta hon har slutat använda tummarna!
Det är mycket man kan göra mellan pekfingret och långfingret också.
Jag har satt nyckelringar i de flesta dragkedjor, kläder med tryckknappar vägrar jag och för övrigt finns det tekniska hjälpmedel och oftast en hjälpande hand i närheten. Men jag vill ju klara mig själv, och det är krångligt med kläderna, för att inte tala om toabesök.
Idag har jag försökt skotta snö med en hand. Dvs knuffa snö. Det gick ju inte att lyfta spaden men jag var ute och rörde på mig en stund, det är säkert bra för läkningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar